Publicerad i Hufvudstadsbladet 10.9. 2008
Kommunalvalet närmar sig och i media förfasar man sig återigen över den låga röstningsprocenten särskilt bland unga. Gruppen som skyr valurnorna beskrivs i regel som homogen – personer i åldern 18 till 30 som är lågutbildade, oengagerade och oinsatta i aktuella frågor. Onekligen existerar en sådan grupp, men långt ifrån alla som stannar hemma den 26 oktober tillhör den.
Att låta bli att rösta är för många ett medvetet val; en i högsta grad politisk handling som inte kan avfärdas med ord som som passivitet och soffliggande. Det är ett beslut som inte tyder på bristande politisk medvetenhet, utan snarare är det ett utslag av just denna medvetenhet. För till exempel anarkister och autonoma är det en främmande tanke att välja en person som skall representera dem inom ett system som de tar avstånd från, nämligen den representativa demokratin.
Frihet är nämligen inte att välja mellan de alternativ någon annan ställt upp, vare sig det gäller partier eller frukostflingor. Frihet är att ständigt konstruera, dekonstruera och rekonstruera, att ta makten över sitt eget liv genom att inse den politiska aspekten av varje handling.
De som tvivlar på existensen av ett liv bortom den representativa demokratin rekommenderas att stifta bekantskap med någon av de många grupper som baserar sitt beslutsfattande på konsensus. Till exempel i ockuperade hus är det vanligt att gemensamma angelägenheter behandlas på husmöten som hålls flera gånger i veckan och är öppna för alla.
Att nå konsensus inom små autonoma grupper är faktiskt betydligt mera krävande än att klottra ett nummer på en lapp maximalt en gång om året. Verkligt politiskt engagemang handlar inte om höger eller vänster eller mittemellan, utan om individens etiska ställningstaganden i vardagen. Politik är inte något som är aktuellt veckorna före den 26 oktober, utan 365 dagar i året. Det är alltså inte ungdomars benägenhet att låta bli att rösta som borde föranleda oro, utan majoritetens vana att plikttroget gå till valurnan med sin lapp men sedan lämna det därhän.
Jag, och många av mina likasinnade vänner och bekanta, kommer inte att rösta i kommunalvalet – eller något annat val. Däremot kommer vi att fortsätta ordna demonstrationer, grunda autonoma kulturcenter och socialcenter, leva ekologiskt, arbeta mot rasism, sexism och heterosexism, delta i debatter, undvika animaliska produkter, skapa alternativa media, delta i konsumtionskritiska performanser, åka kollektivt och skapa hållbara alternativ till staten och kapitalet. Också efter den 26 oktober.
Fredrik Strand
Kommunalvalet närmar sig och i media förfasar man sig återigen över den låga röstningsprocenten särskilt bland unga. Gruppen som skyr valurnorna beskrivs i regel som homogen – personer i åldern 18 till 30 som är lågutbildade, oengagerade och oinsatta i aktuella frågor. Onekligen existerar en sådan grupp, men långt ifrån alla som stannar hemma den 26 oktober tillhör den.
Att låta bli att rösta är för många ett medvetet val; en i högsta grad politisk handling som inte kan avfärdas med ord som som passivitet och soffliggande. Det är ett beslut som inte tyder på bristande politisk medvetenhet, utan snarare är det ett utslag av just denna medvetenhet. För till exempel anarkister och autonoma är det en främmande tanke att välja en person som skall representera dem inom ett system som de tar avstånd från, nämligen den representativa demokratin.
Frihet är nämligen inte att välja mellan de alternativ någon annan ställt upp, vare sig det gäller partier eller frukostflingor. Frihet är att ständigt konstruera, dekonstruera och rekonstruera, att ta makten över sitt eget liv genom att inse den politiska aspekten av varje handling.
De som tvivlar på existensen av ett liv bortom den representativa demokratin rekommenderas att stifta bekantskap med någon av de många grupper som baserar sitt beslutsfattande på konsensus. Till exempel i ockuperade hus är det vanligt att gemensamma angelägenheter behandlas på husmöten som hålls flera gånger i veckan och är öppna för alla.
Att nå konsensus inom små autonoma grupper är faktiskt betydligt mera krävande än att klottra ett nummer på en lapp maximalt en gång om året. Verkligt politiskt engagemang handlar inte om höger eller vänster eller mittemellan, utan om individens etiska ställningstaganden i vardagen. Politik är inte något som är aktuellt veckorna före den 26 oktober, utan 365 dagar i året. Det är alltså inte ungdomars benägenhet att låta bli att rösta som borde föranleda oro, utan majoritetens vana att plikttroget gå till valurnan med sin lapp men sedan lämna det därhän.
Jag, och många av mina likasinnade vänner och bekanta, kommer inte att rösta i kommunalvalet – eller något annat val. Däremot kommer vi att fortsätta ordna demonstrationer, grunda autonoma kulturcenter och socialcenter, leva ekologiskt, arbeta mot rasism, sexism och heterosexism, delta i debatter, undvika animaliska produkter, skapa alternativa media, delta i konsumtionskritiska performanser, åka kollektivt och skapa hållbara alternativ till staten och kapitalet. Också efter den 26 oktober.
Fredrik Strand
