Your politics are boring as fuck, från CrimethInc.com, översatt från engelskan av Fredrik Strand
Du vet att det stämmer. Varför skulle alla annars rycka till så fort ni uttalar ordet? Varför har närvaron på er anarkokommunistiska diskussionsgrupps möten sjunkit så drastiskt? Varför har det förtryckta proletariatet inte tagit sitt förnuft tillfånga och slutit sig till er i den globala befrielsekampen?
Kanske har ni, efter åratal av försök att upplysa dem om deras roll som offer, kommit att beskylla dem själva för deras situation. Det måste vara deras önskan att vara marken under den kapitalistiska imperialismens fötter; varför annars skulle de visa så ringa intresse för era politiska ideal? Varför har de ännu inte anslutit sig med er när ni kedjar fast er vid mahognymöbler, skanderar slagord vid noggrant planerade och iscensatta demonstrationer och besöker anarkistiska bokhandlar? Varför har de inte satt sig ner och pluggat terminologin som är nödvändig för en verklig förståelse av komplexiteten hos Marx ekonomiska teori?
Sanningen är att er politik tråkar ut dem eftersom den är irrelevant. De vet att era föråldrade protestmetoder – marscherna, plakaten ni håller, sammankomsterna – är utan effekt när det gäller att åstadkomma verklig förändring, eftersom de blivit en så förutsägbar del av den status quo som råder. De upplever er post-marxistiska jargong som extremt avtändande och endast av akademiskt intresse, eftersom den inte fungerar som ett vapen med syfte att underminera kontrollsystem. De känner till era inre stridigheter, era utbrytargrupper och ert ändlösa munhuggande kring aktuella teorier som i verkligheten inte kan åstadkomma någon bestående förändring av den verklighet de ställs inför dagligen. De är medvetna om att att innehållet i deras liv förblir detsamma oberoende av vem som vinner valen, vilka lagar som gäller och vilka politiska ismer de intellektuella sympatiserar med för stunden. De – vi – vet att vi är uttråkade eftersom denna ”politik” inte är någon nyckel till sann förändring. Våra liv är redan tillräckligt tråkiga!
Och du är lika medveten om det. Hur många av er upplever er politiska aktivitet som en skyldighet? Någonting ni engagerar er i eftersom ni tycker att ni borde, då ni ändå, innerst inne, vet att det finns tusen saker ni skulle göra så mycket hellre? Ditt frivilligarbete – känns det som det bästa sättet att tillbringa din fritid, eller är det din pliktkänsla som får dig att göra det? Varför tror du att det är så svårt att få andra att bli lika engagerade som du? Kunde det vara så att det framför allt är en känsla av skuld som får dig att uppfylla din ”plikt” att vara politiskt aktiv? Kanske ger du ibland ditt ”arbete” lite extra krydda genom att (medvetet eller inte) försöka åstadkomma konfrontationer med myndigheterna, att bli gripen; inte för att det har någon praktisk betydelse för era målsättningar, utan som ett försök att återgå till svunna, mer turbulenta tiders revolutionsromantik. Har du någonsin känt dig som delaktig i en ritual, en lång tradition av kamp i marginalen, som i själva verket bara tjänar till att stärka den rådande ideologin ytterligare? Har du någonsin i hemlighet önskat att kunna fly undan dina stagnationen och tristessen dina politiska ”skyldigheter” innebär?
Det är inget under att ingen anslutit sig till er i era politiska strävanden. Kanske intalar du dig själv att det är ett hårt och otacksamt abete, men någon måste göra det. Svaret är ändå NEJ.
I själva verket gör ni oss alla en björntjänst genom er tröttsamma och långrandiga politik. Faktum är, nämligen, att det inte finns någonting viktigare än politik. Men det är inte frågan om den politik som berör amerikansk ”demokrati” och lagstiftning, eller vem som väljs in för att skriva under lagförslag och se till att systemet upprätthålls. Inte heller handlar det om ”jag blev involverad i den radikala vänstern eftersom jag älskar ändlösa debatter kring triviala detaljer och att skiva om en onåbar utopi”-anarkism. Eller, för den delen, om någon ideologi eller ledare som uppmanar dig att göra uppoffringar för den goda sakens skull. Nej, det handlar om den vardagliga tillvarons politik. Då politiken skiljs åt från de omedelbara, vardagliga upplevelserna hos individuella män och kvinnor förlorar den genast sin relevans. Istället blir den då en privat domän för välbärgade intellektuella som kan unna sig att ägna tid åt sådana trista, teoretiska spörsmål. Då ert politiska engagemang bottnar i någon form av skuldkänsla, och ni ser politisk aktion som en plikt snarare än ett spännande spel – ett självändamål – så skrämmer ni bort dem vars liv redan är präglade av tristess. När politiken görs till någonting livlöst och glädjelöst, en obehaglig skyldighet, blir den ytterligare en black om foten på folk snarare än en strategi för att befria dem. Och på det sättet blir tanken på politik motbjudande för dem som den berör mest. Alla har någonting att vinna på att begrunda sina liv, och att fråga sig själva vad de vill få ut av tillvaron och hur de kan nå dessa mål. Men ni får politiken att framstå som ett poänglöst, patetiskt spel för medelklassen och bohemerna, ett spel totalt utan relevans för den verklighet de lever i.
Vad borde då vara politiskt? Jo, frågan om vi njuter av det vi gör för att få mat och husrum. Om vi upplever vår dagliga interaktion med vänner, grannar och arbetskamrater som givande. Om vi har möjligheten att tillbringa varje dag på det sätt vi önskar. Och ”politiken” ska inte bara innefatta en diskussion kring dessa frågor, utan också de konkreta handlingar genom vilka vi strävar till att förbättra våra liv i nuet. Handlingar som i sig själva är underhållande, spännande och glädjefyllda – eftersom politisk aktion som är tråkig, tröttsam och förtryckande endast kan leda till mer tristess, umattning och förtryck i våra liv. Inte en sekund till får slösas på att debattera ämnen som förlorar sin relevans då vi måste ta oss till jobbet nästa dag igen. Inga fler förutsägbara, rituella protester som myndigheterna vet precis hur de ska förhålla sig till; inga fler tråkiga rituella protester som inte kommer att låta som ett fantastiskt sätt att tillbringa en lördagseftermiddag på för potentiella deltagare – det står klart att sådant inte leder någonvart. Aldrig mer ska vi ”offra oss för den goda sakens skull”. Det är vi själva, vår egen och våra närmastes lycka som ska vara vårt mål!
Då vi gjort politiken till någonting relevant och spännande kommer resten att följa av sig själv, men så länge den är trist och endast teoretisk och/eller ritualiserad kommer den inte att ha några positiva verkningar. Detta innebär ingalunda att vi ska sluta visa intresse för människors, djurs och ekosystems välbefinnande om de inte kommer i kontakt med oss i vårt dagliga liv. Men grunden för vår politik måste vara stabil; den måste vara omedelbar, det måste stå klart för alla varför den är värd besväret, den måste i sig själv vara ett nöje. Hur kan vi åstadkomma förändringar till det bättre i andras liv om vi inte njuter av våra egna?
För att konkretisera lite: en eftermiddag tillbringad med att samla ihop mat som affärsmännen annars skulle kasta bort och ge den åt människor som är hungriga och människor som är trötta på att arbeta för att kunna betala för sin mat – det är en lovvärd politisk handling, men bara så länge du själv uppskattar det. Om du träffar vänner, möter nya människor, förälskar dig eller delar med dig av roliga historier i samband med det, eller om du känner dig stolt över att ha hjälpt en kvinna genom att underlätta hennes ekonomiska situation, är det en god handling i politiskt avseende. Om du däremot ägnar eftermiddagen åt att författa ett ilsket brev till någon obskyr vänstertidskrift vars kolumnist använt termen ”anarkosyndikalist” på ett felaktigt sätt gagnar det inte någon, och det är du nog medveten om.
Kanske är det dags att introducera ett nytt ord för ”politik”, eftersom ni har gjort det gamla till ett fult ord. Ingen ska behöva känna sig oengagerad då vi talar om at verka tillsammans för att förbättra våra liv. Och så framställer vi våra krav för er, våra krav som inte är förhandlingsbara och måste uppfyllas snarast möjligt – för vi kommer inte att leva för evigt, eller hur?
1. Gör politiken relevant för den vardagliga tillvaron på nytt. Ju längre bort från oss målet för våra politiska strävanden ligger, desto mindre betyder det för oss, desto mindre verkligt och brådskande känns det och desto långtråkigare blir politiken.
2. All politisk aktivitet måste vara glädjefylld och spännande i sig. Man kan inte fly tristessen genom nya former av tristess.
3. För att uppnå de två första målen krävs helt nya politiska förhållningssätt och metoder. De gamla är långt förbi bäst före-datumet. Kanske har de alltid varit värdelösa, och det är därför världen ser ut som den gör.
4. Ha kul! Det finns aldrig någon ursäkt för att vara uttråkad ... eller tråkig!
Hjälp oss att göra ”revolutionen” till ett spel; ett spel med den högsta möjliga insatsen, men ändå roligt och bekymmerslöst!
